Det är inte lätt...

Varför ska ingenting få vara enkelt för en gångs skull? Det är så jobbigt när saker inte blir som man tänkt sig. Men egentligen var det bara bagatell, haha. För just nu är mitt liv hyggligt bra i alla fall. Det är spännande, men jag kan erkänna att jag är rädd. Eller rädd kanske inte är rätt ord, men då allting är för bra blir jag orolig, för alltid hittills har det varit "för bra för att vara sant", jag vill inte att det ska vara så denna gång. Jag vill inte att det ska bli den 16 dec så jag måste åka hem. Jag vill stanna i Växjö, för här finns du. Jag vet att tiden hemma ändå kommer gå i rasande fart och jag måste ju jobba och tjäna lite pengar, och ska klart bli kul att träffa vänner, men tänk så finns du inte här när jag kommer upp igen. Ingenting brukar ju bli som jag tänkt mig, så jag tror att jag ska sluta tänka så mycket helt enkelt. Försöka ta allt lite mer som det kommer, men det är så svårt. Jag är ju som jag är, och det är inget man kan ändra på över en natt tyvärr... Men tiden får utvisa vad som kommer hända, på ett sätt tror jag ändå att det finns en medning med allt som händer.